I debatten om vinster inom välfärdssektorn verkar alla partier vara eniga om att det ska få finnas fristående aktörer och att det är rimligt att sådana aktörer får göra vinst. Frågan nu är om vinsten alltid ska återinvesteras, eller om den även ska få tas ut ur verksamheten och vad som i så fall kan betraktas som ett skäligt uttag. Ett argument som förs fram i olika sammanhang är att kvaliteten ska vara avgörande och att frågan om vinstsyfte är ointressant. Har man bra kvalitet så ska man också få göra vinst.
Föreningen Idéburen skola, som samlar fristående skolor som inte delar ut vinst, anser att det finns ett grundläggande problem när målet att dela ut vinst förs in i skolans verklighet. På den enskilda skolan innebär det att rektor och lärare ställs inför obehagliga val: Ska vi satsa på en extra speciallärare till behövande elever, eller ska pengarna gå till ökad vinst? Hur många lärare kan vi ha per elev, när vi måste avsätta så och så mycket till vinst? Har vi råd med välutbildade och erfarna lärare, eller ska vi hellre satsa på lärare med lägre lönekrav? Inom skolan finns det inget tak för kvaliteten, det går alltid att göra lite mer för någon eller några elever. Idéburen skola anser därför att syftet med att driva en skola enbart ska vara viljan att ge eleverna en så bra utbildning som möjligt och att bidra till deras utveckling till de mogna, demokratiska människor som vi vill ska ta ansvar för morgondagens samhälle. Vinst ska därför stanna i skolan för aktuella eller framtida behov.
Att skolan har utvecklats till en mycket aktiv marknad gör också att mångfalden av skolor har en tendens att minska. Idérikedomen var stor i friskolereformens början när det gällde att starta nya skolor med både kända pedagogiska profiler och helt nya specialiteter. Enskilda rektorer och lärare med en pedagogisk idé startade ofta mycket framgångsrika skolor. Få eller inga av dem hade några tankar på att göra vinst, utan de ville få kontroll över sitt arbete och frihet att göra något riktigt bra. Deras skolor säljs nu för stora pengar till utlandsägda koncerner, vilket gör att entreprenörskapet och mångfalden minskar. Själva begreppet friskola håller på att urholkas – är en skola som ägs av ett riskkapitalbolag i Guernsey mer fri än en kommunal skola?
Tanken med avknoppning av kommunala skolor var att engagerad personal skulle få frihet att driva sin skola utan att vara beroende av en kommunal organisation. Nu har avknoppning visat sig vara olagligt, eftersom kommunen inte får skänka eller sälja billigt vår gemensamma egendom utan måste sälja till högstbjudande. Det problemet hade inte uppstått om man inte låtit företagen inom välfärdssektorn bli vinstsyftande och del i en marknad.
Få vet att det inom grundskolan och förskolan finns lika många företag som aldrig delar ut vinst som det finns företag som är vinstsyftande. Det är stiftelser, ideella föreningar, ekonomiska föreningar och aktiebolag som har inskrivet i sina bolagsordningar att de inte ska dela ut vinst. Koncernerna är inte alls särskilt framträdande inom grundskolan. Där finns helt enkelt inte så stora pengar att göra. Eleverna är inte så rörliga. Föräldrarna avgör skolvalet och de har ofta mycket god koll på kvaliteten.
På gymnasierna dominerar däremot skolkoncernerna stort. Hela 82 % av alla frigymnasier är aktiebolag och många ägs av riskkapitalbolag. Här är eleverna rörliga och det är en grupp som går förhållandevis lätt att påverka med marknadsföring. Inom gymnasiesektorn flödar mycket pengar och marknadsföringskostnaderna skenar.
Vad kan vi då göra om själva vinstsyftet och införandet av skolor på en marknad får som oönskade effekter att lärare och elever tvingas till knepiga prioriteringar, att mångfalden minskar, att möjligheten till avknoppning uteblir samt att utbildningspengar används i ett skenande slöseri för marknadsföring? Visst går det för fristående skolor att vara stiftelser och ideella eller ekonomiska föreningar, men aktiebolag är ändå en form som ofta passar ganska bra för ett företag. Detta insåg riksdagen redan för sju år sedan och beslutade därför om en modernisering av aktiebolagslagen.
Många tror att ett aktiebolag enligt lagen måste vara vinstsyftande. Så är det inte. Sedan 2005 finns ett särskilt kapitel i aktiebolagslagen som heter Kapitel 32. Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Ett sådant bolag kallas svb-bolag och är till just för verksamheter som inte är ute efter vinst, men som ändå vill ha en praktisk bolagsform som inte utsätter ägarna för personlig ekonomisk risk. I ett svb-bolag får man ta ut ungefär bankränta på insatt kapital. Det är förstås rimligt. Den som satsar pengar i en verksamhet ska inte behöva förlora på det.
Annat som regleras är:
- Ett bolag som hör till en koncern får inte föra över pengar till koncernen
- Bolaget får säljas, men bara till ett annat svb-bolag
- Befintliga aktiebolag kan överföras till svb-bolag om aktieägarna är eniga
- Ett svb-bolag kan inte förändras till att bli ett vinstsyftande bolag
Här har alltså riksdagen tänkt till ordentligt, men sedan har man som bekant låtit marknaden och vinsterna skena. Det finns idag inte många svb-bolag.
Den som följt utspelen från de politiska partierna den sista tiden får lätt ett intryck av att det finns en riksdagsmajoritet mot vinstsyftande skolor. MP, V och SD är tydliga på den punkten. S har uttryckt att man delar åsikten, men att man ska återkomma med detaljer före midsommar. Både ledande folkpartister och moderater har den senaste tiden skrivit debattartiklar som i alla fall tydliggör att man anser att något radikalt måste göras. Det är intressant att presentera sig som styrelsemedlem i Idéburen skola. Det sätter igång en diskussion, där nästan alla oavsett partisympatier stöder våra målsättningar och är upprörda över dagens verklighet. Inom styrelsen för Idéburen skola har vi många olika politiska uppfattningar, men är ändå eniga i vår strävan att verka för den idéburna skolan och motverka vinstutdelning.
Vi vill därför uppmana riksdagens partier att undersöka möjligheten att låta aktiebolag inom skolan följa aktiebolagslagens kapitel 32 och bli svb-bolag. För de riskkapitalbolag som redan satsat på skolan borde det inte innebära någon katastrof – de skulle ha rätt att ta ut insatta pengar och ränta som motsvarar ungefär bankränta. Sedan kan de använda sina pengar till att stödja annan viktig verksamhet som är beroende av stöd i form av riskkapital.
Styrelsen för Idéburen skola
Patrik Waldenström, ordförande, VD Vackstanäsgymnasiet, Södertälje
Lars Brandström, vice ordförande, verksamhetschef Brandströmska, Göteborg
Birgitta Ljung, kassör, f.d. rektor Södertörns friskola, Huddinge
Håkan Wiclander, rektor Stadsmissionens skolor, Stockholm
Anneli Vossman Strömberg, rektor Freinetskolan Mimer, Norrtälje
Marie Rydberg, rektor Montessoriskolan Casa, Göteborg