Idéburna framtidstankar för skolan

Idéburna framtidstankar för skolan

Idéburna framtidstankar för skolan

Styrelsen för Idéburna skolor har antagit ett principdokument som trots litet format spänner över flera centrala områden för skolor, elever och utbildningssystemet som helhet.

Dokumentet inleds med ett avstamp i betydelsen av idéburna skolor inom svenskt utbildningssystem.
Variationen bland de idéburna skolorna är stor: det finns skolor inriktad på olika slag pedagogik, till exempel Montessori, Waldorf, Freinet. Andra skolor organiseras utifrån värdegrund.
Mångfalden skapar pedagogisk valfrihet och ger möjlighet att pröva olika vägar till lärande. Avsnittet i principdokumentet är kritiskt till dagens utbildningssystem, där ekonomiska incitament och marknadstänkande leder till en bristande tillit inom utbildningsväsendet, och ett (ibland behövligt) omfattande kontrollsystem, men som negativ konsekvens medför hinder och försvårar för utveckling av pedagogiska alternativ i idéburna skolor som inte drivs med vinst som ett mål.

Dokumentet fortsätter med att beskriva möjligheter att skapa förutsättningar för nyetablering och tillväxt av idéburna skolformer. Här presenteras konkreta förslag för nationell och kommunal nivå att göra förändringar som underlättar för idéburna alternativ. Idéburna Skolors Riksförbund vill bland annat skapa möjligheter för personal- eller föräldragrupp att överta driften i kommunala skolor.

Det tredje avsnittet handlar om pedagogiska alternativ och mångfald. Här påvisas problem som exempelvis att skolans komplexa uppdrag för elevers bästa hamnar i skuggan av ett förenklat och mätbart kunskapsinhämtande. En mer utvecklad pedagogisk mångfald skulle kunna ge bättre verktyg och erfarenheter generellt för hela den svenska skolan att kunna utveckla undervisningen.

I det fjärde avsnittet behandlas samverkan för ökad likvärdighet och minskad segregation.
Friskolor har ofta elever från många olika områden.
När friskolereformen infördes var en grundtanke att reformen skulle leda till lokal variation. Men tanken har motverkats av marknadskrafter och av ett allt större fokus på centraliserade kontroll- och utvärderingssystem. Det finns en stor problematik kring segregation och bristande likvärdighet, och förbundet vill att resurser ska tillsättas och lokaliseras till de skolor som behöver det mest. Detta för att skala likvärdighet. Men viktigt i sammanhanget är att inse att en likvärdig skola inte är en likformig skola.

Det femte avsnittet slår ett slag för den lokala organisationen och professionens ”frirum”, dvs. att skolan får tillbaka mandatet att driva utbildningen själv.
Givetvis ska undervisningen byggas utifrån skollagen och läroplaner, men en utgångspunkt för Idéburna Skolors Riksförbund är att den lokala ledningen och lärarna ska återfå en avgörande roll när det gäller till exempel organisation, undervisning och bemanning.

I avsnitt sex behandlas forskning, lärarutbildning och skolutveckling.
Dokumentet konstaterar bland annat att flera av de idéburna skolorna utvecklat sin pedagogiska särart under lång tid. Dock saknas tillräcklig forskning om hur olika pedagogiska alternativ bidrar till elevers utveckling. Förbundet vill få till stånd ett praktiknära forsknings- och utvecklingsarbete, och vill att forskning även ska knytas närmare skolans verksamheter och lärarutbildningen.

Principdokumentet från Idéburna Skolors Riksförbund innehåller ytterligare resonemang, och varje enskilt avsnitt avslutas med punktlistor med förslag till förändringar. I anslutning till varje avsnitt presenteras även en rad konkreta ståndpunkter som förbundet vill verka för.
Exempelvis i det sista avsnittet om forskning mm. föreslås att det inom lärarutbildning och påbyggnad ska finnas olika pedagogiska spår.

”Idéburna riktlinjer och tankar om framtiden” finns i sin helhet på länk här.

Ingemar Olsson

Close